O Jesus, hål i huvudet

Långfredagen är lidandets höjdpunkt.

Efter en lång o intensiv dag igår fick Dante sin middag. Han åt en del, tack o lov. Lagom för att återfå viss pigghet o en lust att drica. När han så reser sig på stolen för att skåla med mig så lutar han sig lite för långt för en normala fysikens regler. Nittionio gånger av hundra har barn en gudomlig rätt att bryta mot fysikens regler. Annars skulle de dö flera gånger om dagen. Men den gudomliga generositeten sträcker sig inte hur långt som helst. Förr eller senare är det nog.

Först föll glaset o gick i tusentals bitar, varav tre fyra större sådana. Sedan föll Dante. Huvudstupa. 

På akuten var det rätt tomt. Men vi var inte speciellt prioriterade sedan vi fått hjälp med avtorkning o grundcheck av hålet i huvudet. Efter ungefär fem timmars väntan fick vi till slut träffa en kirurg. Då var klockan en bit efter elva på kvällen. Det är sent för en liten man som ofta lägger sig runt sju på kvällen. Fast det fungerade med gott sällskap av en romsk övertatuerad man med ryggsmärtor, en Los Angeles-inspirerad familj som lär ha glömt pitbullen hemma o ett barn som aldrig fick mammans tillstånd att leka. Dessutom den sjungande mannen från Kongo med sin lilla dotter (han kunde vad René Nyberg inte kunde - inledningsorden till Let it be) o så lilla vackra Liv såklart. (O en konstig kille som aldrig slutade snurra den där leksaken. Jag vill inte skriva om honom, jag vill glömma honom)

Blodet hade sprutat ut fontänartat från skallen, som det varit trickfilmat. Som en reklamfilm för plastmuggar eller ovältbara stolar. Min fru såg ut som Carrie strax efter den slutgiltiga uppgörelsen. Sköterskan vid akuten kunde inte utesluta att glasbitar var kvar i ett av såren.

Fem timmar senare konstaterade kirurgen på tre minuter att det inte var något glas kvar i såren. Dante kunde äntligen gå hem o lägga sig o sova utan risk för framtida men. Typ en glasbit som vandrat till fingret o gjort ont om femton år. En väntan i vain, men givetvis ändå inte.

I alla fall lärde jag mig något om innebörden av långfredagen igår. Inte så att jag blev religiös eller på annat sätt långsiktigt förändrad eller påverkad. Men jag är övertygad om att Jesus har funnits en gång. O jag inser att han nog hade det rätt trist o jobbigt däruppe på korset just denna dag för länge länge sedan.

Men om jag minns rätt så ryckte han upp sig dan därpå. Det har Dante också gjort. Ett hål i huvudet är inget att hänga i korset!

Kommentarer
Postat av: eastbeauty

Springer Dante omkring med ett bandage på huvudet nu? Han får sluta skåla med dig! Hoppas resten av påsken varit bra!

2009-04-12 @ 16:42:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0