Kristallnatt

Jag hade lite svårt att sova inatt eftersom ett panorerat sken låg över länet o höll mörkret borta. För att få tiden att gå komponerade jag lite grand. Lite grand stal jag rakt av. För att förtydliga så är det svenska mitt, bara mitt. Du får det för nittontusen. Det engelska är lånat på grund av behov:

Jörgen Danielsson, Jörgen Danielsson, sitter upplyst i ett stort kontor
under lampan, på kristallen, lite knasi
den må va tom, spelar det nån roll? börsen är så stor
o man kan väl inte ha det som i stasi?

men i natt när vi andra sover, så dödligt i vår säng
då tar Jörgen av sig skorna dansar runt en sväng
ty han är ej blott alena den som styr utöver oss
han är en sång o dansman som kastar loss sin tross

(Här minns jag ganska luddigt om det var meningen att Jörgen eller jag skulle sjunga denna bit. Nåväl, riktiga män gör saker ihop, så vi kanske delar på eländet? Det troliga är att jag sitter själv med en gitarr o ylar mot månen. Men fan vet. I så fall tror jag att jag tänkt mig Danielsson svänga runt kring mig som en derwish, fast iklädd någon retro-DDR-kostym.)

They're lining up
To mad dog your tilta whirl
3 shots for a dollar
Win a real live doll
All the lies that you tell
I believed them so well. Take them back
Take them back to your red house
For that fearful leap into the dark
I did my time
In the jail of your arms
Now Ophelia wants to know
Where she should turn
Tell me...what did you do
What did you do the last time?
Why don't you do that
Go on ahead and take this the wrong way
Time's not your friend
Do you cry. Do you pray
Do you wish them away
Do you still leave nothing
But bones in the way
Did you bury the carnival
Lions and all
Excuse me while I sharpen my nails
And just who are you this time?
You look rather tired
(Who drinks from your shoe)
Are you pretending to love
Well I hear that it pays well
How do your pistol and your Bible and your
Sleeping pills go?
Are you still jumping out of windows in expensive clothes?

Well I fell in love
With your sailor's mouth and your wounded eyes
You better get down on the floor
Don't you know this is war
Tell me who are you this time?
Tell me who are you this time?

Jag somnade in där, trots allt. Måste vara någon som till slut bestämt sig för att släcka ned. Jag är tacksam för det, så här morgonen efter. Det är inte så mycket det att ljuset sticker i ögonen, eller guilt by assosiation genom att nedvärdera stackars Stasi som inte hade det så lätt. Det är mer det att det är skönare att vakna till en värld där vissa inte inte sitter vid sitt arbetsbord.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0