Mannen utan namnsdag

"Hilfe!Hilfe!" hördes nedifrån stranden.
En medelålders spanjor kliade sig förvirrat på magen och bakom örat och glodde ut över pöbeln "Me no gusto turisimo". Två flickor fnissade förtjust och drack med varsitt sugrör ur en coca colaburk. "Isn´t he...", resten dränktes av det alltjämt ljudande skriet "Hilfe! Hilfe!"
Den överviktiga kvinnan under parasollet avslutade tanken med en suktande blick ,"lööövly" innan hon svepte sin sjunde piňa colada. Efter den tionde skulle hon gå fram och prata med honom, först då skulle hon våga...hon hade blivit avvisad förr, men så här långt hemifrån skulle pinsamheten åtminstone kännas mindre besvärande.

"Hilfe" hördes det igen, fast svagare nu. Folket på stranden gav intryck av att bryta upp inför kvällen. Den sista strandraggaren spanade nervöst efter någonting att göra en kväll utav. Skulle han få gå ensam hem? Nåväl kvällen var ung och natten var lång...darliing - let us haff un loooong last nigh-ht, yes?

"Hilfe! Hilfe!" - endast flämtningar nu när bartendern torkar de sista glasen inför den stundande festen på bodegan. "Another year, maybe next, I have the own restaurant, maybe"viskar han menande till den ensamme svensken som redan hänger framför en iskall whisky. Servitrisen rättar till dukarna och ställer ut askkoppar och vaser med mångfärgade blomsterarrangemang.

Plötsligt rör sig någonting längs den öde stranden. En mås ger till ett förnärmat skri innan den med några uttråkade vingslag lyfter upp mot den azurblå himlen. En röst hörs; på albanska givetvis, men det råder inget tvivel om att den säger "var inte orolig" eller någonting liknande.

Trots att vi vet att stranden var så gott som tom så är det bevisat av en professor i Genève att om alla som sade sig ha varit där verkligen hade varit där så hade det stått fyra människor per kvadratmeter strand. Hur som helst så säger vittnen som i vanliga fall bedöms som trovärdiga att mannen verkade lyfta från marken...någon har verkligen uttalat tanken att han flög genom luften (hade han vingar - nej, men gloria, kanske), någon annan att havet delade sig liksom den där dagen för många år sedan och att han lugnt gick raka vägen till flickan och ledde hanne tryggt i sina föräldrars famn.

Alla är dock överens om den änglakör som sjöng natten lång, och som ordagrant nedtecknades av stadens historieberättare: 

 

And then a hero comes along

With the strength to carry on

And you cast your fears aside

And you know you can survive

So when you feel like hope is gone

Look inside you and be strong

And you'll finally see the truth

That a hero lies in you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0