Lite bakom

Min son lär sig om världen. I helgen tittade vi på melodifestivalen tillsammans. Plötsligt utbrister han under en av spelningarna att trummisen är lik mig. Jag försökte kika, men givetvis zoomade man aldrig in trummisen igen. Det finns säkert en anledning till det.

Min son tittar på mig o flinar. Det gör han alltid innan han dräper till. Den här gången:

"Han var jättelik dig. Det är därför han fick sitta längst bak."


Dagen efter var vi o badade, då fick min son en kallsup o kräktes mitt bland alla människor. Folk runt omkring tittade med avsky o skräck. Det är så det känns mitt barn. Du fick din mors utseende o kommer aldrig riktigt förstå. Men ungefär så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0