Sju

Idag blev min äldste son sju år. Det är en lång tid av lycka även för mig som är en bit över trettio.

Tack för att du finns o är, Viktor.

Tja, du vet...jag hoppas att du sover nu o att dina drömmar har all denna färg som mina drömmar en gång hade.  Jag hoppas att du en dag får skåda dessa stora vatten som även jag drömt om o längtat efter. Jag längtar efter att få hålla din hand imorgon. Jag ska hålla den hårt, så hårt, för jag tror att du inte låter mig hålla i den så värst länge till, lille store man. Jag lovar också att göra mitt bästa för att du o jag aldrig ska bli främmande inför varandra!

Om du i alla fall inte sover, eller om du hör mig lite grand ändå...

Med risk för att tjata;

Du är min trygghet, du är min bro
Du är mitt fönster, du är min sol

Du är min låga, du är min glöd.
Du är min näring, du är mitt stöd.
Du är min styrka, du är min kamp.
Du är min vila, du är min hamn.

Du är min sommar, du är min höst
Du är min glädje, du är min tröst

Du är den jag lever för, du finns med i allt jag gör.
Du är den jag helst vill ha, du är den som gör mej glad

Jag älskar dig, Viktor. Det vet du, men glöm inte det! Fett mycket, mannen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0