Aaaah-chooooo
Men nu är det kört. Bloggen har fått svininfluensan. Bloggen mår redan mycket dåligt. Svag o skakig. Fryser ganska mycket, trots febern. Ser solen, vet att det är tidigt på dagen, ändå faller mörkret runt omkring.
Det här är slutet för bloggen. Nu är det över. Utan en gymtning.
Ett kapitel vari författaren minns sin gamla farmor
Denna summa hade ju räckt för att bjuda hela familjen på en tripp till Öland i sommar! Inklusive ett o annat McDonaldsbesök. Men nu blir det inte så, för lampan är borta utan att vi tog vara på den. Antagligen lämpad på en tipp någonstans. Det är inte klokt så vriden o orättvis världen kan vara. Men vi betalar väl skatt för att inte ha råd med sånt?
Vi får grilla korv hemma i trädgården istället, om vädret tillåter. Min gamla farmor hade gärna varit med om hon levt. Kanske till o med unnat sig ett glas från bagen.
Kristallnatt
Jörgen Danielsson, Jörgen Danielsson, sitter upplyst i ett stort kontor
under lampan, på kristallen, lite knasi
den må va tom, spelar det nån roll? börsen är så stor
o man kan väl inte ha det som i stasi?
men i natt när vi andra sover, så dödligt i vår säng
då tar Jörgen av sig skorna dansar runt en sväng
ty han är ej blott alena den som styr utöver oss
han är en sång o dansman som kastar loss sin tross
(Här minns jag ganska luddigt om det var meningen att Jörgen eller jag skulle sjunga denna bit. Nåväl, riktiga män gör saker ihop, så vi kanske delar på eländet? Det troliga är att jag sitter själv med en gitarr o ylar mot månen. Men fan vet. I så fall tror jag att jag tänkt mig Danielsson svänga runt kring mig som en derwish, fast iklädd någon retro-DDR-kostym.)
They're lining up
To mad dog your tilta whirl
3 shots for a dollar
Win a real live doll
All the lies that you tell
I believed them so well. Take them back
Take them back to your red house
For that fearful leap into the dark
I did my time
In the jail of your arms
Now Ophelia wants to know
Where she should turn
Tell me...what did you do
What did you do the last time?
Why don't you do that
Go on ahead and take this the wrong way
Time's not your friend
Do you cry. Do you pray
Do you wish them away
Do you still leave nothing
But bones in the way
Did you bury the carnival
Lions and all
Excuse me while I sharpen my nails
And just who are you this time?
You look rather tired
(Who drinks from your shoe)
Are you pretending to love
Well I hear that it pays well
How do your pistol and your Bible and your
Sleeping pills go?
Are you still jumping out of windows in expensive clothes?
Well I fell in love
With your sailor's mouth and your wounded eyes
You better get down on the floor
Don't you know this is war
Tell me who are you this time?
Tell me who are you this time?
Jag somnade in där, trots allt. Måste vara någon som till slut bestämt sig för att släcka ned. Jag är tacksam för det, så här morgonen efter. Det är inte så mycket det att ljuset sticker i ögonen, eller guilt by assosiation genom att nedvärdera stackars Stasi som inte hade det så lätt. Det är mer det att det är skönare att vakna till en värld där vissa inte inte sitter vid sitt arbetsbord.
Laget runt, jag bjuder!
Men: Vem justerar promillehalten hos besökarna? Klarar man en helkväll? Hur stöter killarna på tjejerna?
Sorry Winona
Fredagen den 1 maj, visar SVT äntligen en dokumentär om kvinnan i mitt liv. Tja, en av dem i alla fall. Jag kommer köpa mig en påse chips o sitta som klistrad vid rutan.
O återigen blir jag påmind om att jag faktiskt sparat mig från att läsa en av hennes böcker. Den står fortfarande i min bokhylla eftersom jag velat sprida ut nöjet över mitt liv.
Får se hur länge jag kan hålla mig efter fredag. Tålmodighet är en dygd, men en ganska omänsklig sådan!
Att uppfinna hjulet på nytt
I min lokala morgontiding stod det att läsa i morse att chips inte är nyttigt. Tydligen är de väldigt feta, vilket inte är bra. Dessutom är chips väldigt salta. För salta. Sammantaget är chips inte nyttigt för oss människor.
Uppslaget var en helsida.
Tidningen avråder oss från överdrivet intag av chips o föreslår att vi ibland äter andra snacks framför TV:n. Alternativ ges icke. Man låter oss tänka själva?
Artikeln fanns bara med i pappersvarianten, så det blir ingen länk. Jag vill heller inte ta på mig all ära o skriva något i stil med "Kom i håg var ni läste det först!"
Men jag kunde inte avhålla mig från att notera. O sprida budskapet så att det blir känt. Vilken nivå jag tvingas vakna till.
Alfabetet från början igen
Min vackre far o hans underbara fru kom nyligen hem från Prag. De hade haft en bra resa o trevligt o allt var som det ska. Det är rätt åt dem. Jag fick ett underbart rus på köpet.
Ikväll var till o med Robinson intressant. Men jag har ingen favorit ännu. Det spelar mig snart ingen roll.
Ensam kvar i stan
Jag har några mindre o ganska hastigt avklarade löften att ta itu med. Några vackra människor att möta o dela livet med, på gott o ont. Det lär inte ta hela dagen o hela natten.
Sedan kommer jag sätta mig med en flaska vin. Bourgogne, faktiskt, för ikväll vill jag lyxa. Sedan tänker jag fortsätta med boken om Tom Waits som jag började på igår natt. Han är en av de få människor i vår värld som verkligen fascinerar mig. Antagligen kommer jag att röka för mycket också.
Soundtrack just nu, som så många gånger förr: In my solitude. För att jag älskar att vara för mig själv ibland, inte för att ömka mig. Tre barn o en påträngande vacker fru, o ett fjärde barn på väg. Det är inte ofta nu för tiden som det bara är jag. Därför är sådana dagar rätt värdefulla. Jag sjunger med:
Utgående undran
min fru o jag har inte tänkt oss för. Vi fick ett paket Kefir från Ryssland av en anledning som jag inte kan gå in på utan att röja identiteter på folk som jag inte vill ska bli inblandade. Vi var länge villrådiga. Men i morse fann vi att allt bröd var torrt o att osten var slut. I någon form av impulsiv längtan efter att stilla vår hunger så spillde vi upp varsin tallrik Kefir. Det var jag som fått Kefiren för en tid sedan. Men det var min fru som tog fram paketet ur kylen, öppnade det o hällde upp.
Vi åt o åt. Även ett av våra barn hoppade upp i mitt knä o fick en o annan munfull. Trots allt så gick inte hela paketet åt. Efteråt har vi haft en enorm ångest. Normalt köper vi ju mejerivaror på Hemköp eller Lidl. Vi gör det. Dessutom ganska ofta o sedan detta tillfälle faktiskt ännu oftare när vi insett hur gott det är med fil. Nåväl.
Vi misstänker att vi sysslat med illegal fildelning. När vi skulle kontrollera detta på din hemsida på Internet så läste vi att enligt dig ska man utgå från att det inte är tillåtet om man inte hört annat.
Nu sitter vi hemma o våndas över att du eller ryska bönder, eller till o med rysk maffia, kommer o knackar på dörren o kräver upprättelse.
Har vi anledning att må dåligt? Kan vi någonsin bli förlåtna av dig, lobbyverksamheten o Gud?
mvh
Andreas m familj (en del av den)
Ps. Jag vill även påpeka att Nalle inte varit medveten om att vi ätit av filen. Han satt vid datorn under hela frukosten o var helt distraherad av annat. Jag vill nästan svära på att han var vid datorn även vid tillfället då filen kom in till oss o omedelbart förpassades in i kylan. Ds.
Återigen jag, bara jag.
När jag kommenterade ett inlägg hos min favoritbloggare här om dagen skrev jag givetvis vackrare än verkligheten. Sådant gör ju vi människor emellanåt för att framstå i bättre dager inför andra. Det Oscar Wildecitat som bäst klingar an på mig är givetvis:
"Jag avskyr folk som pratar om sig själva, som du gör, när man vill prata om sig själv, som jag vill."
Inget annat!
Pump up the volume!
Något år senare hade jag en tunnare kedja med ett dollartecken. Yo man! När jag blev utslagen av för mycket alkohol, samt en hel yuccapalm, på en fest en gång så förde min gode vän upp kedjan i min stjärt. Har jag fått berättat. Trist nog har jag inget minne av att ha sett den kedjan sedan dess.
Det här var mina hjältar:
Aaah...
Breakfast, if you ever wake up after this one?
Till havs!
Nu har amerikanerna problem med de somaliska piraterna. Den här gången har man lärt sig. Man ska frysa piraternas tillgångar. Say no more, glöm den förmånliga piraträntan! Dessutom...
I veckan flyter en svensk båt ner för att säkra farlederna utanför Afrikas kust. Full med Nordic Battlare. Äntligen!
Det finns folk som kritiserat Nordic Battle Group för att vara fjantiga. Trots att Nordic Battle Group faktiskt aldrig fått bevisa motsatsen. Det är taskigt. Man kan väl inte heller säga att det kommer gå åt skogen när det bär till sjöss? Det är inte alls säkert att piraterna tar battlarnas båt o bygger högtalare av.
Men. Om det nu är så att båten mot förmodan råkar driva öst om Godahoppsudden, kamrater, soldater. När ni hör Abdi Garad o co festa loss är det försent, tyvärr:
Äntligen
Nu känns inte baksmällan så trist längre.
Vad gör jag nu med min längtan när jag kan omfamna den?
Under Karlavagnen
Men jag stod just utomhus, precis under Karlavagnen. Det är en varm kväll o en vacker mörkblå himmel. I horisonten ännu något ljusare, med ett drag av rött. Något rödvinsberusad tittade jag upp mot himlen o såg direkt en stjärna långsamt brinna ut längs himlen. Sådant ger mig rysningar av välbehag. Det uppstår en märklig känsla av intimitet med mig själv när jag är med om vissa saker. Jag var glad att jag var ensam, att alla omkring mig sov o höll tyst. Det blev min lilla stund.
Givetvis tänkte jag på dig. O blev rätt nostalgisk. Kunde inte låta bli att leta fram denna:
Det är en mycket vacker sång som jag aldrig tröttnar på. Ikväll ser jag det vackra i att människor över hela vår jord ständigt har likadana unika upplevelser. Sin egen. O framförallt det underbara i att det inte gör upplevelserna mindre, snarare större!
Någon annanstans ikväll stod det kanske en annan man o såg denna stjärna o önskade sig sin sak, att hans kärlek var nära. Kanske inte. Men i så fall imorgon!
Vi människor behöver inga tempel, det stora finns överallt där vi är.
Inte ett ont ord
Den leende o sportige skriv-, prat- o dansmannen Patrik Ekwall har namnsdag idag.
Grattis, Patrik!
Star Wars i vårt hjärta
Alla har vi ju vår egen speciella favorit i Star Wars.
Min är Dodo Fjodor, den homosexuella Darthen!
Vilken är din?
Tre gröna pilar i en ring
Deltagarna hoppar av i parti o minut o skyller på manus. Att det inte håller eller att det är för elakt. Saknar Sverige humorister som kan improvisera? Antagligen är det en väsentlig del av det hela. För det är väl inte sjysst när Sveriges strax-under-elitnivå-komiker skyller ifrån sig på manusförfattare? Visst borde väl dessa komiker ha någonting att komma med själva. Det vore ju faktiskt inte ens orimligt att de skrev sitt eget material, kan man ju tycka. Fast det gör ju å andra sidan inte Alexandra Pascalidou heller. Å tredje sidan kunde ju George Bush jr kasta ur sig riktigt roliga o märkliga saker trots att han följde seriösa manus som skrivits av någon annan. Men dyslexi o dumhet är inte kul att skämta om. Det är lågt. Vidare därför med Peter Harrysson.
Senast har Peter Harrysson hoppat av Grillat eftersom allt för många skämt handlade om hans vikt. Ordet oproportioneligt fick därmed ännu en betydelse i boken "Ohohoho. Om o kring Peter Harrysson, lär känna mannen o metoden bakom myten".
Det är trist att programmet inte fungerar, för den amerikanska förlagan är riktigt bra. Det hade ju kunnat bli hur kul som helst att se våra svenska stjärnor grillas. Fast å andra sidan...idag kritiserar Babben den nya showen "Hjälp! Jag är med i japansk TV-show!". Hennes motivering är att programmet inte är tillräckligt förnedrande. Den amerikanska roasten är visserligen rätt rå emellanåt, men det finns en genuin kärleksfull klang bakom reterierna. Det är kanske en grundinställning som inte går att lära ut. Eller ens låtsas att man har.
Fast en rolig detalj ändå är att man skaffade en ersättare efter Peter. Det blev Anna Book.
Något säger mig att manusförfattarna valt att recykla sina skämt istället för att skriva nya. Det är i o för sig inget positivt, men roligast hittills när det handlar om Grillat!
Phil´s thrills and bellyaches
Vilket otroligt trist slut på en i övrigt otrolig karriär!
You've lost that loving feeling? It's easy if you try...
Lärdom av Astrid
Idag har jag inte mycket att komma med. Livet livet livet.
O Jesus, hål i huvudet
Efter en lång o intensiv dag igår fick Dante sin middag. Han åt en del, tack o lov. Lagom för att återfå viss pigghet o en lust att drica. När han så reser sig på stolen för att skåla med mig så lutar han sig lite för långt för en normala fysikens regler. Nittionio gånger av hundra har barn en gudomlig rätt att bryta mot fysikens regler. Annars skulle de dö flera gånger om dagen. Men den gudomliga generositeten sträcker sig inte hur långt som helst. Förr eller senare är det nog.
Först föll glaset o gick i tusentals bitar, varav tre fyra större sådana. Sedan föll Dante. Huvudstupa.
På akuten var det rätt tomt. Men vi var inte speciellt prioriterade sedan vi fått hjälp med avtorkning o grundcheck av hålet i huvudet. Efter ungefär fem timmars väntan fick vi till slut träffa en kirurg. Då var klockan en bit efter elva på kvällen. Det är sent för en liten man som ofta lägger sig runt sju på kvällen. Fast det fungerade med gott sällskap av en romsk övertatuerad man med ryggsmärtor, en Los Angeles-inspirerad familj som lär ha glömt pitbullen hemma o ett barn som aldrig fick mammans tillstånd att leka. Dessutom den sjungande mannen från Kongo med sin lilla dotter (han kunde vad René Nyberg inte kunde - inledningsorden till Let it be) o så lilla vackra Liv såklart. (O en konstig kille som aldrig slutade snurra den där leksaken. Jag vill inte skriva om honom, jag vill glömma honom)
Blodet hade sprutat ut fontänartat från skallen, som det varit trickfilmat. Som en reklamfilm för plastmuggar eller ovältbara stolar. Min fru såg ut som Carrie strax efter den slutgiltiga uppgörelsen. Sköterskan vid akuten kunde inte utesluta att glasbitar var kvar i ett av såren.
Fem timmar senare konstaterade kirurgen på tre minuter att det inte var något glas kvar i såren. Dante kunde äntligen gå hem o lägga sig o sova utan risk för framtida men. Typ en glasbit som vandrat till fingret o gjort ont om femton år. En väntan i vain, men givetvis ändå inte.
I alla fall lärde jag mig något om innebörden av långfredagen igår. Inte så att jag blev religiös eller på annat sätt långsiktigt förändrad eller påverkad. Men jag är övertygad om att Jesus har funnits en gång. O jag inser att han nog hade det rätt trist o jobbigt däruppe på korset just denna dag för länge länge sedan.
Men om jag minns rätt så ryckte han upp sig dan därpå. Det har Dante också gjort. Ett hål i huvudet är inget att hänga i korset!
When my time is up
Som en pendang till tidigare inlägg. När barnen är utflugna o landets högervindar har avtagit. Då tar jag så mycket jag orkar bära med mig o flyttar till den österrikiska landsbygden.
Yodeladihoo!
Days are numbered
Dagens namnsdagsbarn är jag själv. Du hävdar Nadja eller Tanja. Jag hävdar att Lilja Forever-febern är borta sedan länge o att dessa namn är så gott som utvisade från Sverige.
Ibland tar jag dagen som den kommer. Något sånär. Förutom när barn eller fru eller arbete avgör åt mig.
Medellivvslängden i Sverige ligger runt 80 år idag. För de som är något så när friska o inte blandar in sig i olyckor eller tar sitt eget liv, bör nämnas.
Jag har alltså ungefär 46 år kvar att leva. Det gör ungefär, oräknat skottår eftersom jag inte är matematiker, 16790 dagar.
I nitton år till har jag barn hemmaboende. Det gör 9855 dagar vid liv utan att hemmet är som ett stökigt hotell med sjungande väggar o dörrar där jag står för frukosten o middagen.
Arbetet kommer att stjäla 7440 av dessa dagar. Om inte min gamla lärare får rätt o jag någon gång blir en arbetslös alkoholiserad luffare.
Efter pension är jag tilldelad 5475 dagar kvar att leva. Egentligen inte fullt ut, för jag har ett katastrofalt pensionssparande som jag ständigt glömmer att se över. Borde väl dessutom lägga till att detta antal dagar gäller oss alla som arbetar till 65 års ålder o går o dör vid 80.
Sammantaget med barnfria helger fram till pension blir det 6975 dagar. Som bara är mina att göra vad jag vill med. Att ta som de kommer.
Tanken är svindlande. Lite oroväckande, faktiskt.
Jag får skaffa en hobby helt enkelt. I alla fall framöver.
Dessutom är jag glad att jag har Nalle, för det är rätt trist att kunna räkna ned tills livet tar slut.
(O samtidigt veta att jag bilpendlar tio mil i rusningstrafik varje dag, misslyckas med att sluta röka o börja motionera o dessutom har barn som spelar EMD på ständig repeat hemma hos mig. Om jag dör imorgon, spela Mingus, Willard Grant Conspiracy o Tom Waits på min begravning. Högst en låt av EMD - Baby bye bye, kanske?)
Sömnsvårigheter?
Den här funkar för en vän.
(Melodi: Broder Jakob)
Nalle Nelly, Nalle Nelly
Han är brun, han är brun
O så jättefi-in, o så jättefi-in
Brun o fin, brun o fin
Natt faller till sist
Skönhet kan göra riktigt ont. Ett vackert slut på en vacker dag.
Slak Rasa
Igår ringde min gamla vän upp mig med glädje i rösten. Han hade gått tidigt från jobbet för att gå till doktorn o få sina hemorrojder bortskurna. En stockholmspromenad i vårsol, klockan tre på eftermiddagen. Hans liv var fantastiskt.
Jag hörde genom telefonen hur han ömsom liksom drog sina fötter längs vårgruset, ömsom hoppade till eller stod stilla. I mitt stilla sinne tänkte jag att han hade kunnat jobbat någon timme till om han cyklat istället. Men han är en dum man, det har jag alltid tyckt.
Dessutom berättade han att hans flickvän är gravid o att ett barn kommer i december.
Det är omöjligt att veta vem som har namnsdag idag. Det går inte ens att säga om det är en pojke eller flicka.
Men eftersom pappa aldrig håller käft, utan är av sorten kiss and tell, så vet jag att dagens namnsdagsbarn är mycket mycket efterlängtat!
GRATTIS!
Utanför mitt fönster
Idag kom våren hit på allvar. Vi lunchade utomhus för första gången i år. Dupontarna/Bronetterna Anna o Emma gnällde en del eftersom det ligger i deras natur att klä sig lite tunnare o lite mindre än vanligt folk. Annars var det idel leenden o superlativer från folk.
Dagens bästa var ju att det fanns plats åt alla. Dagens tråkigaste att det var mindre folk än platser. Det kommer att fortsätta så! Härligt därför att citronfjärilarna gör mig sällskap. Fjärilar lockas alltid av mig o kommer för att sitta en stund på mig o bara njuta. Jag är övertygad om att de tror att jag är en fjärilshona...
...fångad i en snart medelålders, vagt överviktig o i övrigt opretantiös kropp!!!
Liten luffarvisa
Buren hade öppna dörrar o flög fritt i huset. Den satt gärna o bajsade på gästerna. På mig med, såklart.
För att åtminstone komma undan min skuld i det hela lärde jag fågeln säga "Får jag sitta här?" så snart den landade på en axel. Det var inga problem att få fågeln att ställa frågan. Men det var svårt att få den att tala rent.
När gästerna kom, vän, mor eller mormor, så kom fågeln flygande genom huset. Flapp Flapp Flapp! Den landade med en klumpig smäll o skrek gästen i örat: "Jävla Fitta!"
Idag är det tomt, trist o tungt här. Det är många vackra själar som lämnat oss. Kvar är vi gamla o trötta, borta är de som piggade upp oss. Jag hoppas dock, o tror, att vi alla fått med oss någonting bestående av mötet med varandra. Jag hoppas även att alla inom kort finner en ny plats här i livet. Någonstans där man får o vill vara o där man har det bra. O att vi ses många gånger från o med nu.
Det är i alla fall en tröstande tanke att veta att det finns fullt av vackra människor utanför dessa väggar. Någonstans är ju detta utanför också en frihet. Förvalta friheten väl, ha lycka i livet o öppna upp dessa våta ögon för det vackra!
Hoppas vi möts någon gång på en stor grön o blomstrande äng, utan krav o surrande monitorer. Då har vi picnic.
