Knick Knack Paddywhack and give the dog a bone
This old man goes rolling home.
Dylan i fel kommun
Senare försökte jag o Erik tränga oss längst fram vid scenen. Då slogs jag återigen av Dylans storhet. Det var minst fem vakter som blockerade vår väg o vänligt men bestämt bad oss dra åt högst upp där vi hade våra platser.
Jag köpte en mössa som jag får vänta ett år med att ha på mig o en bootlegtröja för reapris. Sen tog vi turen förbi Zlatans nya hus o lyssnade på Tom Waits i hög volym innan vi åkte hem till Ysse o sen köpte chips o mer chips i en lokal pub där negresser spelade Jack Vegas o övervintrade hippies fick ha ölen kvar tills de vaknade. Bartendern var fullast av alla o rökte Fidelcigarr o kunde inte uttala Karhu. Det kunde snart inte vi heller.
Miss Anthony
Först idag ser jag att Anthony and the Johnsons hade spelning igår. Jag hade velat vara där o förbannar mitt svikande sinne att hålla utkik efter vad som ska hända i närheten.
Nåväl, jag får klä upp mig till en donna i helgen o lyssna på mannens senaste skiva. Sorg som sorg, det är vackert var det än inträffar.
Visst passar champagne bäst till eländet?
Money makes the wheel go round!
Kan inte någon amerikansk kedja lägga ett bud på folkpartiet o sedan suga ut grädden för att sedan avveckla? Eller åtminstone förlägga partiet till det billigare Polen? Eller åtminstone sälja väl valda delar av partiet till tankesmedjan Timbro, där de kvalar in gott o väl?
Verkligheten surrar som en geting som råkat hamna i golvnivå under en föreställning av Bounce, the original gangsters.
Vi gratulerar dagens namnsdagsbarn Staffan. Presenttips; en välbehövlig semester!
Who wants to live forever, when love must dieeeeeeeeee!
I alla färger o former o med lustiga hattar! O den pampigaste vårfågeln viskar i ditt öra att vänskap är det bästa skyddet. Jag fattar nästan ingenting, men jag är ju bara vanlig. Men ändå fattar jag att gränsen till att bara vara vänner uppenbarligen är jävligt viktig att inte överskrida?
Om man får tron!
Dagens namnsdagsbarn, i ärlighetens namn för tredje gången i år, men vissa har bara DET:
Benedictus - Mannen som uppenbarligen inte drar vad som helst över huvudet!
Vår!
För någon dag sedan började fåglarnas kvittrande öka till både mer o högre. Idag strålar en gul sol bort alla moln o med hög takt snödrivorna i backen här utanför. Kanske imorgon att den första blomman, en krokus, snödroppe eller tussilago spricker fram?
När som helst nu kommer det. Det är vi värda efter detta dis o mörker som vi gått igenom så länge nu. I alla fall jag lärde mig aldrig älska mörkret trots att det varit det enda jag haft en tid.
En videkatt, en sädesärla, en förälskad pojke - vi syns snart!
Förmågor o annat jag önskar mig i födelsedagspresent - a k a viva la nonsens!!!
En förmåga till tonartshöjning. Att kunna minnas o sjunga refrängen till årets schlageretta utan att höra den spelas på radio samtidigt. Att känna skräck tillsammans med tonårsflickan i årets Screamkopia. Att vakna en måndagmorgon av klockradions första utgående larmsignal.
Fotografiskt minne eller logisk beräkning utan ansträngning. Att veta vem som är Lili, Sussie, Hanna, Lina, Björn, Benny, Hanna eller Magdalena. Att omedelbart peka ut vem i bekantskapskretsen som liknar Dudley Moore. Att även i mörkret inse att människan bredvid en i sängen är ens barn o inte ens fru.
Den klockrena viljan till fortsättning. Att utan att känna sig överdrivet god eller viktig ta över där Mahatma slutade. Att se fram emot tisdagen med ett nöje glasklart som Magnus Hedmans framtid. Att ta sig igenom det sista kapitlet i Joyces Odysseus utan att först läsa ett hundratal andra böcker där emellan.
Sen vill jag inte: Vara med i Barda. Lyssna på Tamida. Se ut som att jag är sponsrad av ett märkesplagg.
Inget mera idag.
Förr o nu!
så här skrev jag:
"Jag kommer att anmäla min flickvän om hon inte rakar sina ben innan helgen. Min flickvän har även, precis som Linda, otroliga i-landsproblem:
"Rött vin är godare än vitt. Annars gör sig inte osten."
"Inte fan orkar jag knulla i en taxi klockan fyra på morgonen."
"Godis är gott och TV 3 har bra nyheter."
"Låt flickorna som vill spela in porr göra det. Låt inte männen som vill se porr göra det."
"Mitt jobb är bara sååå jobbigt. Man borde vara lyxhustru."
"Utbildning är viktigt för att kunna förstå att turkar inte odlar potatis i parketten."
"Så där blir inga barn gjorda."
"Hmmm. Excellent."
Det ska bli spännande att se hur min flickvän passar i den obligatoriska svarta frisyren och all mascara. Men det kommer bli tråkigt med allt gnäll och alla enstaviga ord. Men eftersom hon härmed kommer veta bäst så kommer jag nog att förstå till sist. Kanske händer det när jag är på väg för att lämna mina barn på dagis?
Lite fnittrig är jag över tanken att jag en morgon vaknar upp med upphasat täcke och ser fyra ben utan att kunna säga vilka som är mina. Jag ska redan nu börja ta för vana att börja mina dagar med att vifta på tårna."
Jag gissar att jag deltog i en raid angående hennes håriga ben. Om jag minns rätt var det hon o inte jag som gnällde över det, för det är mer hennes stil än min. Jag ville nog bara visa henne att jag lyssnade på hennes problem o sätta dem i någon form av sammanhang. Idag har hon rakat sig, eller tja, åtminstone kändes det så i går kväll.
Det som slog mig hårdast när jag läste dessa rader idag var i alla fall att hon inte längre går omkring o väser "Excellent!"
Det var charmigt på något märkligt vis då, men vi hade nog inte varit gifta om hon fortsatt med det. Då hade hon varit död o jag hade varit bitch åt typ Tomas Möllers förre livvakt. O så hade Jackie Arklöv varit min bitch. Men, det är en oskriven historia som aldrig blev av. Till skillnad från att Dede äntligen fick sin Magnus, vilket förhoppningsvis leder till ett definitivt slut på en av kvällspressens tråkigaste såpor. Om inte Dede skickar Tomas Brolin o Ravelli att sparka ner någon av systrarna Graaf, förstås. Men även hon har väl - om inte gränser - så någon form av otillräckliga kontakter?
Fast tillbaka till mig, mig, mig - annars kunde jag ju lika gärna lägga ner min blogg o bli sportjournalist istället. Tillbaka till mig i alla fall. Jag är i alla fall överlycklig att kvinnan som varje eftermiddag hasar ner sig i soffan framför TV:n för att stanna där tills sovklockan ringer, är densamma som jag en gång valde att leva med. Nothing changed, all delivered! But excellent! Hmmm!
People have the power!
Nu gråter Christer Björkman av ilska o jag ska strax gå in på kvällspressens sidor o se vad han har att säga om saken. Det ska bli mycket roligt! Han kommer säkert vilja ändra på röstningssystemet tills nästa år, kanske ta bort folkets möjligheter helt. Men det är en sak för nästa år! Eller så kanske han kan lämna skeppet själv i stället o låta festivalen vara folkets. Det är ju meningen att det är folkets festival o dessutom att det ska vara på skoj! Underbart att folket gör som folket ska när folket vill! Mera sådana tag i resten av livet, tack, sen jävlar är världen vår!
Dan Andersson? Jag vet en som kan hela versen!!!
Några hammarslag i huvudet o rivmärken i ögonen senare står han där igen. Utan att förlora sin värdighet, sin trovärdighet. På sin nya skiva som släpptes idag vrålar han ut Dan Anderssons ensamma o druckna sjöman, eller vad den heter. När han lallar ut alla dessa ord som är omöjliga att lägga på minnet så har han förlåtit sig själv. Den där gången för tjugo år sen, den har uppfyllts, men ändå inte. Han behöver inte oroa sig för Växjö. För vi lär vara många framöver som mer än något annat önskar en hel skiva full med svenska svåra viktiga visor av honom.
Jag lallar med allt vad jag orkar just nu. I några sekunder tänker jag till o med tanken hur romantiskt det skulle vara om någon tog min fru från mig o jag tvingades vandra världen mol allena o full o eländig. Sen ångrar jag mig ändå. Det räcker att bli riktigt full ikväll. Trots allt är hon ju mycket snäll, vacker o luktar o smakar så gott. Det kan vara lite väl mycket att mista bara för att få leva sig in i en sång. Well.
Ångest är vår arvedel, vår skräck, men också vår längtan. Det är ett sätt att hitta hem?
Danke schön, för att du ännu tjugo år senare kan göra mig glad!
Roligast just nu, i ett PS - är att gästerna kommer om fem minuter, o här sitter jag, fast jag borde laga klart maten!!!
Note to self; vart pengarna tog vägen
Årets sista fynd på bokrean; Julio Cortazars Hoppa Hage. Ännu en av dessa omistliga klassiker på över femhundra sidor som trycks in i min bokhylla i väntan på att bli läst. Jag har ett antal sådana sedan tidigare, men som inte ropar tillräckligt högt, åtmintone inte ännu.
Den här boken ska jag ställa jag bredvid Brochs Vergilii död; inte på grund av något alfabetiskt, jag gillar inte sådant - det förstör det inituitiva o spontana i jakten på en ny bok att läsa - utan på grund av att dessa böcker någonstans i mitt eget sinne hör lite samman.
Pengarna som rök kompenserade jag med att köpa ett presentpack med Disneys Bilar till lilleman. Hmmm, hur länge kan dessa bilar vara så populära? Hur länge kan de vara så fruktansvärt dyra? Jaja, nu ska jag hämta honom från sista inskolningsdagen på det nya dagiset. Mandel - snart är du fart!
Won't be the end of the world
Men nog om mig o tillbaka till stackars Bofors. (Åt ni chokladen förresten? Har ni sagt tack?) När det känns som tyngst för er dessa dagar, minns då att vad som än hänt, så är det inte hela världen. Det är faktiskt ingen som dör av att lite vapen förstörts. Faktiskt inte.
Lite bakom
Min son lär sig om världen. I helgen tittade vi på melodifestivalen tillsammans. Plötsligt utbrister han under en av spelningarna att trummisen är lik mig. Jag försökte kika, men givetvis zoomade man aldrig in trummisen igen. Det finns säkert en anledning till det.
Min son tittar på mig o flinar. Det gör han alltid innan han dräper till. Den här gången:
"Han var jättelik dig. Det är därför han fick sitta längst bak."
Dagen efter var vi o badade, då fick min son en kallsup o kräktes mitt bland alla människor. Folk runt omkring tittade med avsky o skräck. Det är så det känns mitt barn. Du fick din mors utseende o kommer aldrig riktigt förstå. Men ungefär så.
Riden av maran
Då spelades det upp som en dröm i drömmen. I ett Van Goghskt rus hade jag fått en snilleblixt om hur jag skulle vinna min frus hjärta. Den där fällen från reklamen o filmerna förr i tiden. Som i trans gick jag sen o...
Nej, jag vill inte skriva om det. Men jag misstänker att drömmen hade något med gårdagens melodifestival att göra. Jag drömmer ofta hemskt natten efter en deltävling.
Sju
Tack för att du finns o är, Viktor.
Tja, du vet...jag hoppas att du sover nu o att dina drömmar har all denna färg som mina drömmar en gång hade. Jag hoppas att du en dag får skåda dessa stora vatten som även jag drömt om o längtat efter. Jag längtar efter att få hålla din hand imorgon. Jag ska hålla den hårt, så hårt, för jag tror att du inte låter mig hålla i den så värst länge till, lille store man. Jag lovar också att göra mitt bästa för att du o jag aldrig ska bli främmande inför varandra!
Om du i alla fall inte sover, eller om du hör mig lite grand ändå...
Med risk för att tjata;
Du är min trygghet, du är min bro
Du är mitt fönster, du är min sol
Du är min låga, du är min glöd.
Du är min näring, du är mitt stöd.
Du är min styrka, du är min kamp.
Du är min vila, du är min hamn.
Du är min sommar, du är min höst
Du är min glädje, du är min tröst
Du är den jag lever för, du finns med i allt jag gör.
Du är den jag helst vill ha, du är den som gör mej glad
Jag älskar dig, Viktor. Det vet du, men glöm inte det! Fett mycket, mannen!
Dylan, ditt gamla ex
Den 28 mars rullar jag o mina kära in i staden där man möts av banderollen "Välkommen till fel kommun". Vi åker dit för att se Bob Dylan spela. Jag ser verkligen fram emot upplevelsen, såklart. Det är inte min första Dylankonsert, men jag är mycket upphetsad inför den trots det. Lite som att ligga med sin fru, typ.
Idag annonseras ytterligare en koncert med Dylan i anknytning till de tre som bokats in sedan tidigare. Denna extrakonsert är inlagd på lilla mysiga Berns. Det hade varit jättekul att vara där o se mannen på lite närmare håll. Men det kommer jag inte kunna vara. Det är inte hela världen, såklart. Mer som att någon ligger med ens gamla flickvän, typ.
I don´t mind, jag har ju vad jag vill ha, men trevligt för den som är där!
Mitt bästa tips
Det är svårt att släppa kungen idag sedan han gick ut i media o tiggde pengar till dotterns bröllop.
"Kära Allers!
När kungen bad om pengar till bröllopet tidigare idag blev jag trött på honom. Men jag är van sedan mitt äktenskap att göra som jag blir tillsagd. Dessutom trivs jag med att identifiera mig som undersåte. Men jag ska inte trötta ut er.
Mitt bästa tips är att slänga ner varenda enkrona du kan hitta hemma hos dig i en påse. Skicka påsen med pengarna till kungen. På så sätt blir han lyckligare, för sånt gillar han. Själv slipper du se honom.
Andreas."
Fri sprit? Nej sprit är inte fritt. Någon måste betala!
Hovet vill att du o jag ska betala för kalaset när hans äldsta dotter gifter sig. Hovet får sedan tidigare 112 miljoner kronor i bidrag detta år. De flesta människor i Sverige har en årsinkomst på 300 000 plus/minus en femtiotusenlapp. Herr Kung har dessutom haft 31 år på sig att spara till detta bröllop - han måste ju ha förstått att det skulle komma. Ändå vill han ha mer pengar av oss.
Det är inte gratis med bröllop. Det kan till och med vara ganska dyrt. Men hur man än ställer ekvationen så tycker jag att hovets vädjan om mer pengar är girighet i dess yttersta mening. Då tar jag inte ens i beaktande att det kommer från en familj som inte ens betalar trafik- eller parkeringsböter.
Dagens namnsdagsbarn är givetvis Kungen "Jag trodde pengar växer på träd" av Sverige.
Även om jag inte blivit tillfrågad vill jag bara påpeka i all vänlighet att det är lugnt, jag accepterar Daniel. Jag gör verkligen det. Naturligtvis ska Viktoria gifta sig med någon hon älskar o någon hon valt själv. Jag kommer inte ställa mig i vägen o protestera!
Fast jag tycker inte att jag ska betala för kalaset. Jag antar att jag dessutom inte kommer vara inbjuden. För jag känner ju vare sig Viktoria eller Daniel. Jag har inte ens träffat dem.
Mig o min vikt
Igår var jag på hälsoundersökning. Jag fick lämna blodprover och man tog mitt blodtryck. Kvinnan som utförde arbetet såg ut som Malin Ewerlöf. Redan där fick jag känslan av att vara i ett rejält underläge. Hon frågade mig om mina alkohol-, tobaks- och motionsvanor. Jag ljög klädsamt. Sedan bortförklarade jag mig utifrån mina lämnade uppgifter. Det skarvade slutresultatet en aning. Men vem är du att döma?
Dessutom har jag ett för högt blodtryck. Det är för att jag är upprörd. Jag kan jättelätt reagera med våld eller elakheter om jag blir ansatt. Ingen jag känner eller omger mig med går säker. Förutom Nalle givetvis.
Sedan mättes och vägdes jag helt naken och utan ursäkter. Efter att ha kontrollerat mina siffror mot en tabell så förklarade Malin för mig att jag inte skulle vara överviktig om jag går ner ett kilo.
Men svart är svart o vitt är vitt. Tabeller ljuger inte o vi går dit pilar pekar.
Igår kväll spenderade jag nästan en timme med att lyfta skrot. Jag är mycket tveksam om det är bra för mitt blodtryck. Men om jag dör idag på grund av det så gör jag det som ganska nära normalviktig. Igår hade jag hetat "okänd fet man i väntan på identifikation" om jag krockat hårt på vägen hem.
Tystnad
Ni vet hur man kan vakna mitt i natten o känna att något inte är som det ska. Hur det snarare är en förtätad tystnad än något ljud som väckt upp en.
I natt vaknade jag o låg o skruvade mig i sängen några minuter. En svettdroppe i pannan störde mig så pass att jag nyktrade till för en sekund. Det var någonting med saknade andetag, ett saknat tryck mot min kropp.
Jag höll andan o lyssnade. Ingenting. Ingenting. Jag tog på mig mina tofflor o smög ned för trappan.
Där satt Nalle o tittade på TV. Med glasaktiga ögon o sinnena helt riktade mot det som hände på skärmen. När jag harklade mig ryckte han till i pur panik. För en sekund stirrade han på mig som om jag var en mördare som överraskat honom i ett hemskt bakhåll. Sedan flinade han generat.
Han hade gått upp för att titta på Dead Set. En serie som är för otäck för att jag tidigare låtit honom se den. Jag vill ju inte att han ska få mardrömmar.
Men i natt värmde jag en kopp choklad o satte mig tätt bredvid honom. Vi såg två avsnitt, de är ju så korta.
Men idag ska jag ta ett allvarligt snack med honom, det lilla busfröt!
