Dan Andersson? Jag vet en som kan hela versen!!!
För länge sedan - herregud , mer än tjugo år sedan, o jag minns det! - häcklade Thåström sig själv efter stora succéer med Märk hur vår skugga o Balladen om Briggen Blue Bird. Han förklarade att han kunde se sig själv sittandes på en bar i typ Växjö o sjunga folkvisor för medelålders män. Det var hans stora skräck i livet. Sedan gick han vidare stenhårt därifrån, först med Explodera mig, o sedan vidare ut i helveteskaukofonier med Peace Love and Pitbulls. Allt den mannen har gjort har varit skönt o vackert på hans eget ärliga sätt. Men dessa verk krävde mer än nog av sin publiks tålamod o vilja att öppna sig inför ren ångest. Men klart att mannen måste få reagera o leva ut o slåss mot sina demoner o sin rädsla. Han o hans hål, du vet.
Några hammarslag i huvudet o rivmärken i ögonen senare står han där igen. Utan att förlora sin värdighet, sin trovärdighet. På sin nya skiva som släpptes idag vrålar han ut Dan Anderssons ensamma o druckna sjöman, eller vad den heter. När han lallar ut alla dessa ord som är omöjliga att lägga på minnet så har han förlåtit sig själv. Den där gången för tjugo år sen, den har uppfyllts, men ändå inte. Han behöver inte oroa sig för Växjö. För vi lär vara många framöver som mer än något annat önskar en hel skiva full med svenska svåra viktiga visor av honom.
Jag lallar med allt vad jag orkar just nu. I några sekunder tänker jag till o med tanken hur romantiskt det skulle vara om någon tog min fru från mig o jag tvingades vandra världen mol allena o full o eländig. Sen ångrar jag mig ändå. Det räcker att bli riktigt full ikväll. Trots allt är hon ju mycket snäll, vacker o luktar o smakar så gott. Det kan vara lite väl mycket att mista bara för att få leva sig in i en sång. Well.
Ångest är vår arvedel, vår skräck, men också vår längtan. Det är ett sätt att hitta hem?
Danke schön, för att du ännu tjugo år senare kan göra mig glad!
Roligast just nu, i ett PS - är att gästerna kommer om fem minuter, o här sitter jag, fast jag borde laga klart maten!!!
Några hammarslag i huvudet o rivmärken i ögonen senare står han där igen. Utan att förlora sin värdighet, sin trovärdighet. På sin nya skiva som släpptes idag vrålar han ut Dan Anderssons ensamma o druckna sjöman, eller vad den heter. När han lallar ut alla dessa ord som är omöjliga att lägga på minnet så har han förlåtit sig själv. Den där gången för tjugo år sen, den har uppfyllts, men ändå inte. Han behöver inte oroa sig för Växjö. För vi lär vara många framöver som mer än något annat önskar en hel skiva full med svenska svåra viktiga visor av honom.
Jag lallar med allt vad jag orkar just nu. I några sekunder tänker jag till o med tanken hur romantiskt det skulle vara om någon tog min fru från mig o jag tvingades vandra världen mol allena o full o eländig. Sen ångrar jag mig ändå. Det räcker att bli riktigt full ikväll. Trots allt är hon ju mycket snäll, vacker o luktar o smakar så gott. Det kan vara lite väl mycket att mista bara för att få leva sig in i en sång. Well.
Ångest är vår arvedel, vår skräck, men också vår längtan. Det är ett sätt att hitta hem?
Danke schön, för att du ännu tjugo år senare kan göra mig glad!
Roligast just nu, i ett PS - är att gästerna kommer om fem minuter, o här sitter jag, fast jag borde laga klart maten!!!
Kommentarer
Postat av: Azalea
Den är så bra!!! Hörde den live i somras och blev överlycklig när den kom på skivan!!!
Blev maten klar i tid?
Trackback
