Polare från förr

Jag fann ett gammalt utkast när jag tvingades rensa på vinden igår kväll. En inledning till någonting som jag inte orkade ta mig igenom:

"Under lång tid blev jag psykiskt misshandlad av somliga arbetskamrater...dessa människor jobbar fortfarande kvar här o än idag händer det att någon av dem fäller en nedlåtande kommentar om mina yttre brister...tvärtom, hör jag inom mig hur de fnittrar, i ditt fall handlar det om överflöd i första hand, brister i andra...även om du givetvis har brister i överflöd likaså...


Jag säger som det är: jag är fet! Inte omåttligt, men tillräckligt...ungefär som om jag har en kudde under t-shirten...mitt hår har börjat dra sig tillbaka (det är inte grått!) och jag är ganska gammal, trots att min brist på skäggväxt får vissa att tro att jag är yngre än vad jag är...o jag klär i randigt, faktiskt, även om jag inte längre vågar ta det på mig av rädsla för kommentarerna som ska komma..."

Det var en tid jag skrev detta. Först idag vågar jag offentliggöra detta. Det är för att mina antagonister inte längre jobbar kvar här. Jag däremot verkar aldrig komma härifrån. Snart blir jag desperat o börjar stjäla tomband helt öppet. Men det är en annan historia. Nåväl. Människorna som fick mig att skriva texten har gått vidare i livet. En blev polis. Inte malmömodellen, som uppenbarligen hade passat väl, men ändå. Men av sorten som flyger femhundra avslagna asylsökande till Irak. You know the kind? En annan jobbar visserligen kvar här på mitt jobb, men har flyttat en våning upp. Dit orkar jag sällan ta mig. Den tredje vidriga människan väntar ännu ett av mina barn idag. På engelska: She's the tjockis now. Framtidsprognos för henne är typ en grand voyager för sju personer, ingen hund aldrig nånsin inte nån gång o en dylankonsert i fel kommun ganska snart. Eh...medlemskap i Mike Ness eller Christina Aguieleras fanclub, någon? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0