Aaaah-chooooo

Först galna ko-sjukan. På gårdarna runt omkring oss. Sedan fågelvirus. Pandemin som tog sig till Oxelösund o sedan försvann. Allt detta har vi klarat oss igenom. 

Men nu är det kört. Bloggen har fått svininfluensan. Bloggen mår redan mycket dåligt. Svag o skakig. Fryser ganska mycket, trots febern. Ser solen, vet att det är tidigt på dagen, ändå faller mörkret runt omkring. 

Det här är slutet för bloggen. Nu är det över. Utan en gymtning.

Ett kapitel vari författaren minns sin gamla farmor

Jag läste om politiserande o bloggande Jörgen Danielsson i morgonbladet idag. På fotografiet av honom kunde man se en kristallkrona, strax över o bakom mannen i fråga. Det slog mig att min farmor hade precis en likadan lampa hemma hos sig när hon levde. När jag läser att landstinget betalat 19000 för lampan blir jag chockad. Varför tog vi inte bättre hand om farmors gamla lampa när hon dog?

Denna summa hade ju räckt för att bjuda hela familjen på en tripp till Öland i sommar! Inklusive ett o annat McDonaldsbesök. Men nu blir det inte så, för lampan är borta utan att vi tog vara på den. Antagligen lämpad på en tipp någonstans. Det är inte klokt så vriden o orättvis världen kan vara. Men vi betalar väl skatt för att inte ha råd med sånt?

Vi får grilla korv hemma i trädgården istället, om vädret tillåter. Min gamla farmor hade gärna varit med om hon levt. Kanske till o med unnat sig ett glas från bagen.

Kristallnatt

Jag hade lite svårt att sova inatt eftersom ett panorerat sken låg över länet o höll mörkret borta. För att få tiden att gå komponerade jag lite grand. Lite grand stal jag rakt av. För att förtydliga så är det svenska mitt, bara mitt. Du får det för nittontusen. Det engelska är lånat på grund av behov:

Jörgen Danielsson, Jörgen Danielsson, sitter upplyst i ett stort kontor
under lampan, på kristallen, lite knasi
den må va tom, spelar det nån roll? börsen är så stor
o man kan väl inte ha det som i stasi?

men i natt när vi andra sover, så dödligt i vår säng
då tar Jörgen av sig skorna dansar runt en sväng
ty han är ej blott alena den som styr utöver oss
han är en sång o dansman som kastar loss sin tross

(Här minns jag ganska luddigt om det var meningen att Jörgen eller jag skulle sjunga denna bit. Nåväl, riktiga män gör saker ihop, så vi kanske delar på eländet? Det troliga är att jag sitter själv med en gitarr o ylar mot månen. Men fan vet. I så fall tror jag att jag tänkt mig Danielsson svänga runt kring mig som en derwish, fast iklädd någon retro-DDR-kostym.)

They're lining up
To mad dog your tilta whirl
3 shots for a dollar
Win a real live doll
All the lies that you tell
I believed them so well. Take them back
Take them back to your red house
For that fearful leap into the dark
I did my time
In the jail of your arms
Now Ophelia wants to know
Where she should turn
Tell me...what did you do
What did you do the last time?
Why don't you do that
Go on ahead and take this the wrong way
Time's not your friend
Do you cry. Do you pray
Do you wish them away
Do you still leave nothing
But bones in the way
Did you bury the carnival
Lions and all
Excuse me while I sharpen my nails
And just who are you this time?
You look rather tired
(Who drinks from your shoe)
Are you pretending to love
Well I hear that it pays well
How do your pistol and your Bible and your
Sleeping pills go?
Are you still jumping out of windows in expensive clothes?

Well I fell in love
With your sailor's mouth and your wounded eyes
You better get down on the floor
Don't you know this is war
Tell me who are you this time?
Tell me who are you this time?

Jag somnade in där, trots allt. Måste vara någon som till slut bestämt sig för att släcka ned. Jag är tacksam för det, så här morgonen efter. Det är inte så mycket det att ljuset sticker i ögonen, eller guilt by assosiation genom att nedvärdera stackars Stasi som inte hade det så lätt. Det är mer det att det är skönare att vakna till en värld där vissa inte inte sitter vid sitt arbetsbord.


Laget runt, jag bjuder!

Jag vill inte uttrycka någon form av alkoholentusiasm. Men kan inte låta bli eftersom det är så få saker idag som verkligen förvånar: Wow. Vilken rolig sak. Ibland önskar jag att jag var lite yngre o lite vildare, för detta hade jag velat prova!

Men: Vem justerar promillehalten hos besökarna? Klarar man en helkväll? Hur stöter killarna på tjejerna?

Återigen jag, bara jag.

När jag kommenterade ett inlägg hos min favoritbloggare här om dagen skrev jag givetvis vackrare än verkligheten. Sådant gör ju vi människor emellanåt för att framstå i bättre dager inför andra. Det Oscar Wildecitat som bäst klingar an på mig är givetvis:

"Jag avskyr folk som pratar om sig själva, som du gör, när man vill prata om sig själv, som jag vill."

Inget annat!


Pump up the volume!

En gång gick även jag med kepsen bak o fram. Min guldkedja med peacemärke var den fetaste i stan. Tyvärr var jag ganska ensam om att bära en sådan. Två år senare uppfanns ordet coolt. 

Något år senare hade jag en tunnare kedja med ett dollartecken. Yo man! När jag blev utslagen av för mycket alkohol, samt en hel yuccapalm, på en fest en gång så förde min gode vän upp kedjan i min stjärt. Har jag fått berättat. Trist nog har jag inget minne av att ha sett den kedjan sedan dess.

Det här var mina hjältar:

Aaah...

Kärlek?

...Aaaatsschoooo!!!

Breakfast, if you ever wake up after this one?

Go boy go! You too girls! Go go go!

Star Wars i vårt hjärta

Alla har vi ju vår egen speciella favorit i Star Wars.

Min är Dodo Fjodor, den homosexuella Darthen!


Vilken är din?


Tre gröna pilar i en ring

Det går inte bra för roastprogrammet Grillad.

Deltagarna hoppar av i parti o minut o skyller på manus. Att det inte håller eller att det är för elakt. Saknar Sverige humorister som kan improvisera? Antagligen är det en väsentlig del av det hela. För det är väl inte sjysst när Sveriges strax-under-elitnivå-komiker skyller ifrån sig på manusförfattare? Visst borde väl dessa komiker ha någonting att komma med själva. Det vore ju faktiskt inte ens orimligt att de skrev sitt eget material, kan man ju tycka. Fast det gör ju å andra sidan inte Alexandra Pascalidou heller. Å tredje sidan kunde ju George Bush jr kasta ur sig riktigt roliga o märkliga saker trots att han följde seriösa manus som skrivits av någon annan. Men dyslexi o dumhet är inte kul att skämta om. Det är lågt. Vidare därför med Peter Harrysson.

Senast har Peter Harrysson hoppat av Grillat eftersom allt för många skämt handlade om hans vikt. Ordet oproportioneligt fick därmed ännu en betydelse i boken "Ohohoho. Om o kring Peter Harrysson, lär känna mannen o metoden bakom myten".

Det är trist att programmet inte fungerar, för den amerikanska förlagan är riktigt bra. Det hade ju kunnat bli hur kul som helst att se våra svenska stjärnor grillas. Fast å andra sidan...idag kritiserar Babben den nya showen "Hjälp! Jag är med i japansk TV-show!". Hennes motivering är att programmet inte är tillräckligt förnedrande. Den amerikanska roasten är visserligen rätt rå emellanåt, men det finns en genuin kärleksfull klang bakom reterierna. Det är kanske en grundinställning som inte går att lära ut.  Eller ens låtsas att man har.

Fast en rolig detalj ändå är att man skaffade en ersättare efter Peter. Det blev Anna Book. 

Något säger mig att manusförfattarna valt att recykla sina skämt istället för att skriva nya. Det är i o för sig inget positivt, men roligast hittills när det handlar om Grillat!

When my time is up



Som en pendang till tidigare inlägg. När barnen är utflugna o landets högervindar har avtagit. Då tar jag så mycket jag orkar bära med mig o flyttar till den österrikiska landsbygden.

Yodeladihoo!


  

Natt faller till sist



Skönhet kan göra riktigt ont. Ett vackert slut på en vacker dag.

Utanför mitt fönster

Idag kom våren hit på allvar. Vi lunchade utomhus för första gången i år. Dupontarna/Bronetterna Anna o Emma gnällde en del eftersom det ligger i deras natur att klä sig lite tunnare o lite mindre än vanligt folk. Annars var det idel leenden o superlativer från folk.

Dagens bästa var ju att det fanns plats åt alla. Dagens tråkigaste att det var mindre folk än platser. Det kommer att fortsätta så! Härligt därför att citronfjärilarna gör mig sällskap. Fjärilar lockas alltid av mig o kommer för att sitta en stund på mig o bara njuta. Jag är övertygad om att de tror att jag är en fjärilshona...

...fångad i en snart medelålders, vagt överviktig o i övrigt opretantiös kropp!!!


Liten luffarvisa

För några år sedan hade jag en engelsk undulat. Det är en sort som är lite lite större än vanliga undulater. Dessutom kan man lära den prata utan något större tålamod. Fast fågeln sluddrar. Åtminstone min gjorde det.

Buren hade öppna dörrar o flög fritt i huset. Den satt gärna o bajsade på gästerna. På mig med, såklart.

För att åtminstone komma undan min skuld i det hela lärde jag fågeln säga "Får jag sitta här?" så snart den landade på en axel. Det var inga problem att få fågeln att ställa frågan. Men det var svårt att få den att tala rent.

När gästerna kom, vän, mor eller mormor, så kom fågeln flygande genom huset. Flapp Flapp Flapp! Den landade med en klumpig smäll o skrek gästen i örat: "Jävla Fitta!"

Idag är det tomt, trist o tungt här. Det är många vackra själar som lämnat oss. Kvar är vi gamla o trötta, borta är de som piggade upp oss. Jag hoppas dock, o tror, att vi alla fått med oss någonting bestående av mötet med varandra. Jag hoppas även att alla inom kort finner en ny plats här i livet. Någonstans där man får o vill vara o där man har det bra. O att vi ses många gånger från o med nu.

Det är i alla fall en tröstande tanke att veta att det finns fullt av vackra människor utanför dessa väggar. Någonstans är ju detta utanför också en frihet. Förvalta friheten väl, ha lycka i livet o öppna upp dessa våta ögon för det vackra!

Hoppas vi möts någon gång på en stor grön o blomstrande äng, utan krav o surrande monitorer. Då har vi picnic.

Dylan i fel kommun

Bästa låten denna kväll: Just like a woman. Då o där glömde jag bort att mannen är närmare sjuttio o bara kan väsa fram någon slags rapmusik i gubbluestakt.

Senare försökte jag o Erik tränga oss längst fram vid scenen. Då slogs jag återigen av Dylans storhet. Det var minst fem vakter som blockerade vår väg o vänligt men bestämt bad oss dra åt högst upp där vi hade våra platser.

Jag köpte en mössa som jag får vänta ett år med att ha på mig o en bootlegtröja för reapris. Sen tog vi turen förbi Zlatans nya hus o lyssnade på Tom Waits i hög volym innan vi åkte hem till Ysse o sen köpte chips o mer chips i en lokal pub där negresser spelade Jack Vegas o övervintrade hippies fick ha ölen kvar tills de vaknade. Bartendern var fullast av alla o rökte Fidelcigarr o kunde inte uttala Karhu. Det kunde snart inte vi heller.

Miss Anthony

Först idag ser jag att Anthony and the Johnsons hade spelning igår. Jag hade velat vara där o förbannar mitt svikande sinne att hålla utkik efter vad som ska hända i närheten.

Nåväl, jag får klä upp mig till en donna i helgen o lyssna på mannens senaste skiva. Sorg som sorg, det är vackert var det än inträffar.

Visst passar champagne bäst till eländet?


Won't be the end of the world

Det förs rättegång mot två fredsaktivister som brutit sig in i SAAB Bofors fabriker i Eskilstuna o förstört vapen. Dessutom så bjöd man de anställda på choklad. Företaget vill inte berätta för rätten hur stora värden som gått förlorade eftersom man vill att det ska vara hemligt hur mycket ett vapen kostar att tillverka. Knasigt. Men det är ju lite så mentaliteten bland militantia fungerar, så tja, det är inget att förvånas över. Det påminner mig lite om när man cyklar på Gotland o plötsligt ser en skylt inne i skogen att det är ett militärt område som inte får beträdas av obehöriga o absolut inte av andra än svenska medborgare. På dessa skyltar finns en bild av en aggresiv soldat som riktar gevär mot den möjlige trespassaren. Normalt finns ju ingen anledning att springa in just i dessa skogar, så attraktiva är de inte. Men när jag har kunnat har jag stannat vid dessa skyltar o ställt mig intill de för att slå en drill. Bara för att.

Men nog om mig o tillbaka till stackars Bofors. (Åt ni chokladen förresten? Har ni sagt tack?) När det känns som tyngst för er dessa dagar, minns då att vad som än hänt, så är det inte hela världen. Det är faktiskt ingen som dör av att lite vapen förstörts. Faktiskt inte.

Lite bakom

Min son lär sig om världen. I helgen tittade vi på melodifestivalen tillsammans. Plötsligt utbrister han under en av spelningarna att trummisen är lik mig. Jag försökte kika, men givetvis zoomade man aldrig in trummisen igen. Det finns säkert en anledning till det.

Min son tittar på mig o flinar. Det gör han alltid innan han dräper till. Den här gången:

"Han var jättelik dig. Det är därför han fick sitta längst bak."


Dagen efter var vi o badade, då fick min son en kallsup o kräktes mitt bland alla människor. Folk runt omkring tittade med avsky o skräck. Det är så det känns mitt barn. Du fick din mors utseende o kommer aldrig riktigt förstå. Men ungefär så.


Dylan, ditt gamla ex

Den 28 mars rullar jag o mina kära in i staden där man möts av banderollen "Välkommen till fel kommun". Vi åker dit för att se Bob Dylan spela. Jag ser verkligen fram emot upplevelsen, såklart. Det är inte min första Dylankonsert, men jag är mycket upphetsad inför den trots det. Lite som att ligga med sin fru, typ.

Idag annonseras ytterligare en koncert med Dylan i anknytning till de tre som bokats in sedan tidigare. Denna extrakonsert är inlagd på lilla mysiga Berns. Det hade varit jättekul att vara där o se mannen på lite närmare håll. Men det kommer jag inte kunna vara. Det är inte hela världen, såklart. Mer som att någon ligger med ens gamla flickvän, typ.

I don´t mind, jag har ju vad jag vill ha, men trevligt för den som är där!


Mig o min vikt

Igår var jag på hälsoundersökning. Jag fick lämna blodprover och man tog mitt blodtryck. Kvinnan som utförde arbetet såg ut som Malin Ewerlöf. Redan där fick jag känslan av att vara i ett rejält underläge. Hon frågade mig om mina alkohol-, tobaks- och motionsvanor. Jag ljög klädsamt. Sedan bortförklarade jag mig utifrån mina lämnade uppgifter. Det skarvade slutresultatet en aning. Men vem är du att döma?


Dessutom har jag ett för högt blodtryck. Det är för att jag är upprörd. Jag kan jättelätt reagera med våld eller elakheter om jag blir ansatt. Ingen jag känner eller omger mig med går säker. Förutom Nalle givetvis.


Sedan mättes och vägdes jag helt naken och utan ursäkter. Efter att ha kontrollerat mina siffror mot en tabell så förklarade Malin för mig att jag inte skulle vara överviktig om jag går ner ett kilo. 


Men svart är svart o vitt är vitt. Tabeller ljuger inte o vi går dit pilar pekar.


Igår kväll spenderade jag nästan en timme med att lyfta skrot. Jag är mycket tveksam om det är bra för mitt blodtryck. Men om jag dör idag på grund av det så gör jag det som ganska nära normalviktig. Igår hade jag hetat "okänd fet man i väntan på identifikation" om jag krockat hårt på vägen hem.


Tidigare inlägg
RSS 2.0