Bennys blommor, boogie, buller o bång

Svinkoppans förbannelse blev en välsignelse för själen idag. Vi gick sakta hand i hand längs med stranden. Din lilla hand trevade tag i min i ett ständigt grepp som blev till ditt ansvar. Tiden har ännu inte kommit när det är jag som följer dina varje steg, söker dina blickar o spår. Många mil o år dit, vännen - men jag håller hårt, det vet du! Du vågade inte gå nära isen. Jag var ju såklart tvungen att känna lite på den, ta några kliv. Det gillade du inte, dina stora ögon blev ännu större o fyllde hela ansiktet med någon slags oro. Mitt leende lugnar inte dig som det gjorde förr, för du har lärt dig att jag är mänsklig. Fast även viktlös, kära vän. Det finns inga isar som brister under mig. Inte när jag är med dig, vackra oroshjärta, då får jag vingar!

Ser du stocken där. Någon har för åratals sedan tänkt på dig, att du ska ha det bra här. En dag när dina fötter är trötta o dina fingrar frusna. Sätt dig ner o vila blicken på det vita som aldrig tar slut. Dröm inom dig om det främmande o svarta som stiger upp ur ljuset, en hälsning från förr i tiden. Till dig idag. Jag ser i din blick att det kommer leva kvar även i morgon.

Drick upp din choklad nu, den är inte varm för alltid.