Ensam kvar i stan

Nu har de lämnat mig, de runda o de snoriga. Jag blir själv hela dagen o en del av imorgon. Hoppas jag minns att äta tofun jag bunkrat upp med. O den honungsrökta laxen.

Jag har några mindre o ganska hastigt avklarade löften att ta itu med. Några vackra människor att möta o dela livet med, på gott o ont. Det lär inte ta hela dagen o hela natten.

Sedan kommer jag sätta mig med en flaska vin. Bourgogne, faktiskt, för ikväll vill jag lyxa. Sedan tänker jag fortsätta med boken om Tom Waits som jag började på igår natt. Han är en av de få människor i vår värld som verkligen fascinerar mig. Antagligen kommer jag att röka för mycket också.

Soundtrack just nu, som så många gånger förr: In my solitude. För att jag älskar att vara för mig själv ibland, inte för att ömka mig. Tre barn o en påträngande vacker fru, o ett fjärde barn på väg. Det är inte ofta nu för tiden som det bara är jag. Därför är sådana dagar rätt värdefulla. Jag sjunger med:


Äntligen

Jag såg precis att ett blad sprungit ut på körsbärsträdet.

Nu känns inte baksmällan så trist längre.

Vad gör jag nu med min längtan när jag kan omfamna den?

Under Karlavagnen

Jag såg just mig själv i spegeln. Våta, rätt rödsprängda ögon o en spretig kalufs. Ingen speciellt vacker syn.

Men jag stod just utomhus, precis under Karlavagnen. Det är en varm kväll o en vacker mörkblå himmel. I horisonten ännu något ljusare, med ett drag av rött. Något rödvinsberusad tittade jag upp mot himlen o såg direkt en stjärna långsamt brinna ut längs himlen. Sådant ger mig rysningar av välbehag. Det uppstår en märklig känsla av intimitet med mig själv när jag är med om vissa saker. Jag var glad att jag var ensam, att alla omkring mig sov o höll tyst. Det blev min lilla stund.

Givetvis tänkte jag på dig. O blev rätt nostalgisk. Kunde inte låta bli att leta fram denna:




Det är en mycket vacker sång som jag aldrig tröttnar på. Ikväll ser jag det vackra i att människor över hela vår jord ständigt har likadana unika upplevelser. Sin egen. O framförallt det underbara i att det inte gör upplevelserna mindre, snarare större!

Någon annanstans ikväll stod det kanske en annan man o såg denna stjärna o önskade sig sin sak, att hans kärlek var nära. Kanske inte. Men i så fall imorgon!

Vi människor behöver inga tempel, det stora finns överallt där vi är.

RSS 2.0