Sorry Winona

Fredagen den 1 maj, visar SVT äntligen en dokumentär om kvinnan i mitt liv. Tja, en av dem i alla fall. Jag kommer köpa mig en påse chips o sitta som klistrad vid rutan.

O återigen blir jag påmind om att jag faktiskt sparat mig från att läsa en av hennes böcker. Den står fortfarande i min bokhylla eftersom jag velat sprida ut nöjet över mitt liv.

Får se hur länge jag kan hålla mig efter fredag. Tålmodighet är en dygd, men en ganska omänsklig sådan!


Inte ett ont ord

Idag: En modeikon för den vanlige vita mannen på språng!

Den leende o sportige skriv-, prat- o dansmannen Patrik Ekwall har namnsdag idag.

Grattis, Patrik!

Phil´s thrills and bellyaches

Imagine...

Vilket otroligt trist slut på en i övrigt otrolig karriär!

You've lost that loving feeling? It's easy if you try...

O Jesus, hål i huvudet

Långfredagen är lidandets höjdpunkt.

Efter en lång o intensiv dag igår fick Dante sin middag. Han åt en del, tack o lov. Lagom för att återfå viss pigghet o en lust att drica. När han så reser sig på stolen för att skåla med mig så lutar han sig lite för långt för en normala fysikens regler. Nittionio gånger av hundra har barn en gudomlig rätt att bryta mot fysikens regler. Annars skulle de dö flera gånger om dagen. Men den gudomliga generositeten sträcker sig inte hur långt som helst. Förr eller senare är det nog.

Först föll glaset o gick i tusentals bitar, varav tre fyra större sådana. Sedan föll Dante. Huvudstupa. 

På akuten var det rätt tomt. Men vi var inte speciellt prioriterade sedan vi fått hjälp med avtorkning o grundcheck av hålet i huvudet. Efter ungefär fem timmars väntan fick vi till slut träffa en kirurg. Då var klockan en bit efter elva på kvällen. Det är sent för en liten man som ofta lägger sig runt sju på kvällen. Fast det fungerade med gott sällskap av en romsk övertatuerad man med ryggsmärtor, en Los Angeles-inspirerad familj som lär ha glömt pitbullen hemma o ett barn som aldrig fick mammans tillstånd att leka. Dessutom den sjungande mannen från Kongo med sin lilla dotter (han kunde vad René Nyberg inte kunde - inledningsorden till Let it be) o så lilla vackra Liv såklart. (O en konstig kille som aldrig slutade snurra den där leksaken. Jag vill inte skriva om honom, jag vill glömma honom)

Blodet hade sprutat ut fontänartat från skallen, som det varit trickfilmat. Som en reklamfilm för plastmuggar eller ovältbara stolar. Min fru såg ut som Carrie strax efter den slutgiltiga uppgörelsen. Sköterskan vid akuten kunde inte utesluta att glasbitar var kvar i ett av såren.

Fem timmar senare konstaterade kirurgen på tre minuter att det inte var något glas kvar i såren. Dante kunde äntligen gå hem o lägga sig o sova utan risk för framtida men. Typ en glasbit som vandrat till fingret o gjort ont om femton år. En väntan i vain, men givetvis ändå inte.

I alla fall lärde jag mig något om innebörden av långfredagen igår. Inte så att jag blev religiös eller på annat sätt långsiktigt förändrad eller påverkad. Men jag är övertygad om att Jesus har funnits en gång. O jag inser att han nog hade det rätt trist o jobbigt däruppe på korset just denna dag för länge länge sedan.

Men om jag minns rätt så ryckte han upp sig dan därpå. Det har Dante också gjort. Ett hål i huvudet är inget att hänga i korset!

Days are numbered

Dagens namnsdagsbarn är jag själv. Du hävdar Nadja eller Tanja. Jag hävdar att Lilja Forever-febern är borta sedan länge o att dessa namn är så gott som utvisade från Sverige. 

Ibland tar jag dagen som den kommer. Något sånär. Förutom när barn eller fru eller arbete avgör åt mig.

Medellivvslängden i Sverige ligger runt 80 år idag. För de som är något så när friska o inte blandar in sig i olyckor eller tar sitt eget liv, bör nämnas.

Jag har alltså ungefär 46 år kvar att leva. Det gör ungefär, oräknat skottår eftersom jag inte är matematiker, 16790 dagar.

I nitton år till har jag barn hemmaboende. Det gör 9855 dagar vid liv utan att hemmet är som ett stökigt hotell med sjungande väggar o dörrar där jag står för frukosten o middagen.

Arbetet kommer att stjäla 7440 av dessa dagar. Om inte min gamla lärare får rätt o jag någon gång blir en arbetslös alkoholiserad luffare.

Efter pension är jag tilldelad 5475 dagar kvar att leva. Egentligen inte fullt ut, för jag har ett katastrofalt pensionssparande som jag ständigt glömmer att se över. Borde väl dessutom lägga till att detta antal dagar gäller oss alla som arbetar till 65 års ålder o går o dör vid 80.

Sammantaget med barnfria helger fram till pension blir det 6975 dagar. Som bara är mina att göra vad jag vill med. Att ta som de kommer.

Tanken är svindlande. Lite oroväckande, faktiskt.

Jag får skaffa en hobby helt enkelt. I alla fall framöver.

Dessutom är jag glad att jag har Nalle, för det är rätt trist att kunna räkna ned tills livet tar slut.

(O samtidigt veta att jag bilpendlar tio mil i rusningstrafik varje dag, misslyckas med att sluta röka o börja motionera o dessutom har barn som spelar EMD på ständig repeat hemma hos mig.  Om jag dör imorgon, spela Mingus, Willard Grant Conspiracy o Tom Waits på min begravning. Högst en låt av EMD - Baby bye bye, kanske?)


Slak Rasa

Igår ringde min gamla vän upp mig med glädje i rösten. Han hade gått tidigt från jobbet för att gå till doktorn o få sina hemorrojder bortskurna. En stockholmspromenad i vårsol, klockan tre på eftermiddagen. Hans liv var fantastiskt.

Jag hörde genom telefonen hur han ömsom liksom drog sina fötter längs vårgruset, ömsom hoppade till eller stod stilla. I mitt stilla sinne tänkte jag att han hade kunnat jobbat någon timme till om han cyklat istället. Men han är en dum man, det har jag alltid tyckt. 

Dessutom berättade han att hans flickvän är gravid o att ett barn kommer i december.

Det är omöjligt att veta vem som har namnsdag idag. Det går inte ens att säga om det är en pojke eller flicka.

Men eftersom pappa aldrig håller käft, utan är av sorten kiss and tell, så vet jag att dagens namnsdagsbarn är mycket mycket efterlängtat!

GRATTIS!


Knick Knack Paddywhack and give the dog a bone

En mans resa. En mans resultat. Marley o Jag var en mycket fin film.

This old man goes rolling home.

Money makes the wheel go round!

Kan inte någon amerikansk kedja lägga ett bud på folkpartiet o sedan suga ut grädden för att sedan avveckla? Eller åtminstone förlägga partiet till det billigare Polen? Eller åtminstone sälja väl valda delar av partiet till tankesmedjan Timbro, där de kvalar in gott o väl?

Verkligheten surrar som en geting som råkat hamna i golvnivå under en föreställning av Bounce, the original gangsters.


Vi gratulerar dagens namnsdagsbarn Staffan. Presenttips; en välbehövlig semester!


Who wants to live forever, when love must dieeeeeeeeee!

Om våren kommer kärleken!

I alla färger o former o med lustiga hattar! O den pampigaste vårfågeln viskar i ditt öra att vänskap är det bästa skyddet. Jag fattar nästan ingenting, men jag är ju bara vanlig. Men ändå fattar jag att gränsen till att bara vara vänner uppenbarligen är jävligt viktig att inte överskrida?

Om man får tron!

Dagens namnsdagsbarn, i ärlighetens namn för tredje gången i år, men vissa har bara DET:

Benedictus - Mannen som uppenbarligen inte drar vad som helst över huvudet!

Förr o nu!

För några år sedan, innan hon blev min hustru, så var jag inne på att anmäla kvinnan i mitt liv till en tävling. Det är inte viktigt vad det var för tävling. Poängen är att jag har hittat lite om min fru från förr i tiden.

så här skrev jag:

"Jag kommer att anmäla min flickvän om hon inte rakar sina ben innan helgen. Min flickvän har även, precis som Linda, otroliga i-landsproblem:

"Rött vin är godare än vitt. Annars gör sig inte osten."

"Inte fan orkar jag knulla i en taxi klockan fyra på morgonen."

"Godis är gott och TV 3 har bra nyheter."

"Låt flickorna som vill spela in porr göra det. Låt inte männen som vill se porr göra det."

"Mitt jobb är bara sååå jobbigt. Man borde vara lyxhustru."

"Utbildning är viktigt för att kunna förstå att turkar inte odlar potatis i parketten."

"Så där blir inga barn gjorda."

"Hmmm. Excellent."

Det ska bli spännande att se hur min flickvän passar i den obligatoriska svarta frisyren och all mascara. Men det kommer bli tråkigt med allt gnäll och alla enstaviga ord. Men eftersom hon härmed kommer veta bäst så kommer jag nog att förstå till sist. Kanske händer det när jag är på väg för att lämna mina barn på dagis?

Lite fnittrig är jag över tanken att jag en morgon vaknar upp med upphasat täcke och ser fyra ben utan att kunna säga vilka som är mina. Jag ska redan nu börja ta för vana att börja mina dagar med att vifta på tårna."

Jag gissar att jag deltog i en raid angående hennes håriga ben. Om jag minns rätt var det hon o inte jag som gnällde över det, för det är mer hennes stil än min. Jag ville nog bara visa henne att jag lyssnade på hennes problem o sätta dem i någon form av sammanhang. Idag har hon rakat sig, eller tja, åtminstone kändes det så i går kväll.

Det som slog mig hårdast när jag läste dessa rader idag var i alla fall att hon inte längre går omkring o väser "Excellent!"

Det var charmigt på något märkligt vis då, men vi hade nog inte varit gifta om hon fortsatt med det. Då hade hon varit död o jag hade varit bitch åt typ Tomas Möllers förre livvakt. O så hade Jackie Arklöv varit min bitch. Men, det är en oskriven historia som aldrig blev av. Till skillnad från att Dede äntligen fick sin Magnus, vilket förhoppningsvis leder till ett definitivt slut på en av kvällspressens tråkigaste såpor. Om inte Dede skickar Tomas Brolin o Ravelli att sparka ner någon av systrarna Graaf, förstås. Men även hon har väl - om inte gränser - så någon form av otillräckliga kontakter? 

Fast tillbaka till mig, mig, mig - annars kunde jag ju lika gärna lägga ner min blogg o bli sportjournalist istället. Tillbaka till mig i alla fall. Jag är i alla fall överlycklig att kvinnan som varje eftermiddag hasar ner sig i soffan framför TV:n för att stanna där tills sovklockan ringer, är densamma som jag en gång valde att leva med. Nothing changed, all delivered! But excellent! Hmmm!

 

Dan Andersson? Jag vet en som kan hela versen!!!

För länge sedan - herregud , mer än tjugo år sedan, o jag minns det! - häcklade Thåström sig själv efter stora succéer med Märk hur vår skugga o Balladen om Briggen Blue Bird. Han förklarade att han kunde se sig själv sittandes på en bar i typ Växjö o sjunga folkvisor för medelålders män. Det var hans stora skräck i livet. Sedan gick han vidare stenhårt därifrån, först med Explodera mig, o sedan vidare ut i helveteskaukofonier med Peace Love and Pitbulls. Allt den mannen har gjort har varit skönt o vackert på hans eget ärliga sätt. Men dessa verk krävde mer än nog av sin publiks tålamod o vilja att öppna sig inför ren ångest. Men klart att mannen måste få reagera o leva ut o slåss mot sina demoner o  sin rädsla. Han o hans hål, du vet.

Några hammarslag i huvudet  o rivmärken i ögonen senare står han där igen. Utan att förlora sin värdighet, sin trovärdighet. På sin nya skiva som släpptes idag vrålar han ut Dan Anderssons ensamma o druckna sjöman, eller vad den heter. När han lallar ut alla dessa ord som är omöjliga att lägga på minnet så har han förlåtit sig själv. Den där gången för tjugo år sen, den har uppfyllts, men ändå inte. Han behöver inte oroa sig för Växjö. För vi lär vara många framöver som mer än något annat önskar en hel skiva full med svenska svåra viktiga visor av honom.

Jag lallar med allt vad jag orkar just nu. I några sekunder tänker jag till o med tanken hur romantiskt det skulle vara om någon tog min fru från mig o jag tvingades vandra världen mol allena o full o eländig. Sen ångrar jag mig ändå. Det räcker att bli riktigt full ikväll. Trots allt är hon ju mycket snäll, vacker o luktar o smakar så gott. Det kan vara lite väl mycket att mista bara för att få leva sig in i en sång. Well.

Ångest är vår arvedel, vår skräck, men också vår längtan. Det är ett sätt att hitta hem?

Danke schön, för att du ännu tjugo år senare kan göra mig glad!

Roligast just nu, i ett PS - är att gästerna kommer om fem minuter, o här sitter jag, fast jag borde laga klart maten!!!

Sju

Idag blev min äldste son sju år. Det är en lång tid av lycka även för mig som är en bit över trettio.

Tack för att du finns o är, Viktor.

Tja, du vet...jag hoppas att du sover nu o att dina drömmar har all denna färg som mina drömmar en gång hade.  Jag hoppas att du en dag får skåda dessa stora vatten som även jag drömt om o längtat efter. Jag längtar efter att få hålla din hand imorgon. Jag ska hålla den hårt, så hårt, för jag tror att du inte låter mig hålla i den så värst länge till, lille store man. Jag lovar också att göra mitt bästa för att du o jag aldrig ska bli främmande inför varandra!

Om du i alla fall inte sover, eller om du hör mig lite grand ändå...

Med risk för att tjata;

Du är min trygghet, du är min bro
Du är mitt fönster, du är min sol

Du är min låga, du är min glöd.
Du är min näring, du är mitt stöd.
Du är min styrka, du är min kamp.
Du är min vila, du är min hamn.

Du är min sommar, du är min höst
Du är min glädje, du är min tröst

Du är den jag lever för, du finns med i allt jag gör.
Du är den jag helst vill ha, du är den som gör mej glad

Jag älskar dig, Viktor. Det vet du, men glöm inte det! Fett mycket, mannen!

Fri sprit? Nej sprit är inte fritt. Någon måste betala!

Bröllop!

Hovet vill att du o jag ska betala för kalaset när hans äldsta dotter gifter sig. Hovet får sedan tidigare 112 miljoner kronor i bidrag detta år. De flesta människor i Sverige har en årsinkomst på 300 000 plus/minus en femtiotusenlapp. Herr Kung har dessutom haft 31 år på sig att spara till detta bröllop - han måste ju ha förstått att det skulle komma. Ändå vill han ha mer pengar av oss.

Det är inte gratis med bröllop. Det kan till och med vara ganska dyrt. Men hur man än ställer ekvationen så tycker jag att hovets vädjan om mer pengar är girighet i dess yttersta mening. Då tar jag inte ens i beaktande att det kommer från en familj som inte ens betalar trafik- eller parkeringsböter. 

Dagens namnsdagsbarn är givetvis Kungen "Jag trodde pengar växer på träd" av Sverige.

Även om jag inte blivit tillfrågad vill jag bara påpeka i all vänlighet att det är lugnt, jag accepterar Daniel. Jag gör verkligen det. Naturligtvis ska Viktoria gifta sig med någon hon älskar o någon hon valt själv. Jag kommer inte ställa mig i vägen o protestera! 

Fast jag tycker inte att jag ska betala för kalaset. Jag antar att jag dessutom inte kommer vara inbjuden. För jag känner ju vare sig Viktoria eller Daniel. Jag har inte ens träffat dem.    

Till just hon som gick förbi under en sekund av en oändlig tid



Till hon som kunde levt om tvåhundra år.

Jag skulle egentligen ha vart någon annanstans.

En del av storheten i våra liv är att inte veta hur nästa dag ska bli.

Från skilda håll mot samma mål.

Från han som lika gärna kunde dött igår.

Papa was a rolling stone

Om femton år har Rolling Stones funnits längre än SAAB. Det var ju inte oväntat att det skulle ske, såklart. Det är ju heller inte så roligt att folk som jobbar på ackord har så olika förutsättningar.

Dagens namnsdagsbarn blir mannen som inte kan gå sönder: Keith Richards.

Min pappa älskar Rolling Stones, dessutom jobbar han på Volvo. Snart fyller han sextio o jag hoppas att jag kan köpa Keiths kokbok till honom. Den som läser här är härmed förelagd att inte skvallra, annars kommer någon ur regeringen o flyttar in i din lägenhet!


Skönhet

Om jag av någon anledning, (av någon märklig eller elak man, troligtvis i såfall), skulle tvingas välja en sång som skulle bli den sista jag skulle få höra. Efter den sången, aldrig mera musik.

Då skulle det bli den här. Det är den enda sång jag aldrig tröttnat på. Det är en sång jag nästan aldrig hör på. Men det är min sång. Det finns många sånger jag älskar o har älskat. Men inte som den här.



My baby just send me a letter

När jag kom till jobbet idag hade jag ett mail i min inbox. Det kan vara från gud, mitt samvete eller min fru. Men det tål i alla fall att tänkas på:

"Nikolai är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Han fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.

Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Niko börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.

Redan nu har han en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.

Nikolai är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Han börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.

Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan han särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Nikolai kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med honom så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att Andreas pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling."
 
Som jag förstår det kommer en mycket liten o tämligen genomskinlig människa sparka på mig om jag pratar i fortsättningen.


Idag är ingen vanlig dag...

I går hade Ericsson namnsdag. När jag ringde upp för att gratulera så var det tyvärr ingen som svarade. Inte på hela dagen. Till slut kastade jag min telefon bara för det. Det har hjälpt måttligt måste jag erkänna.

Idag är det de kriminella som har namnsdag. Det är alltså huvudsakligen de som heter Sonny, Conny, Johnny, Tommy och Ronny som vi ska gratulera idag. I all blygsamhet nämner jag inga namn på B. Comprende? (Men för vidare info om postgironummer, kontakta mig genom kommentar)  

Denna dag alltså: Stjäl en ros o gratulera en bov.

Eller kyss en tjuv.

Pilot, pilot what's that girl doing there...who's driving this jetplane now? Well I don´t know, does it look like I could know that from down here? Oh but I thought that... If I would have cared, wouldn´t I have beeped you to ask for your opinion? Yes, bu

Har du, liksom jag, varit på besök i en arbetsgrupp dit du, åtminstone inte än, tillhör? Blivit lotsad genom ansikten, allvarliga, leende, frånvarande eller intresserade. Du blir lotsad av en medelålders kvinna. Får ett tjenare över en kaffekopp, ett hej bakifrån o en blick över en dator. Strax får du veta att det är dags för fika eftersom klockan snart är 09.30. Kvinnan som lotsar dig vänder sig till en odefinierbar gruppering av kollegor o säger någonting i stil med "nu, latmaskar, är det er högtidsstund". Sedan med ett låtsat ursäktande leende mot dig; "Oj, förlåt. Du ska veta som ny här, att vi har högt i tak här, vi har ganska grova skämt. Det är inte alltid lätt att vara ny här. Vi kan vara ganska grova mot varandra, vi har en sån jargong här på arbetsplatsen." Sedan, för att bekräfta sig själv, vänder hon sig mot kollegorna ånyo (love at first sight - jag har aldrig skrivit ordet förut, såvitt jag vet, men damn, vad trevligt det var): Nu får vi tänka på att Andreas är här idag, så du Sven behöver inte prata om din dotters näspiercing idag, för vi vill ju inte att Andreas ska bli rädd redan första dagen. osv. Någon kommer prata om hur han parkerat så att han borde fått böter, men genom stor list lyckades undkomma detta. Någon annan om hur hon köper köttfärs på Coop trots att det är mycket billigare på ICA Maxi - alla förstår detta o flinar som åt en hemlighet.

Tyst blir det först när någon råkar nämna något om att den unga kvinnan som ännu inte har barn kanske "har något nattgammalt i magen." Då blir det tyst i femton sekunder innan den första personen reser sig med ett harklande. Oj, vad tiden går, det är dags att börja ta sig själv på allvar igen. Ungefär där brukar jag rycka tant i armen o försiktigt undra om jag får gå hem nu.

En annan sjävbeskrivning är flickan (Jag har aldrig varit med om en pojke som sagt samma sak. De finns givetvis.) som uppger sig vara helt tokig o galen. Hon menar aldrig på det destruktiva o i någon mån intressanta sättet. Hon menar på det roliga o charmanta sättet har jag förstått det som. Typ som att börja dansa redan innan hon är full. Jag har ärligt talat aldrig lyckats uppfatta närmare än så. För jag har slutat bry mig efter ordet galen. Jag brukar försöka sova eller hitta nya bekanta.

När jag satte mig ner för att skriva var jag även inne på folk som verkligen brinner för någonting. De skulle vara min tredje punkt. Men uppenbarligen brinner jag inte längre för ämnet. Det tråkade ut mig halvvägs o det var bara på rutin jag fortsatte.

Världen är i alla fall härlig. Liksom livet. Dagens namn kan väl få vara Mahatma?

Onödigt vetande, del 1

Det tog många år innan jag reagerade. Det skvallrar säkert om någon oförmåga hos mig att ta mig igenom kvällspressen. Något som säkert skvallrar om någon slags läggning hos mig är en fundering jag fick tidigare idag. Jag går inte in på varför. Steget mellan det som utlöste o det som ledde fram till är för långt.

Samtalet jag hade med några kollegor handlade om vilken stad Marie Picasso kommer från, Hjalmar Branting och två äpplen. Kollegorna skall därför anses vara fria från skuld.

Jag vill först bara förklara att jag tycker att paret har varit alltför jagat av drevet. Det är inte min mening att sälla mig i detta led. Det är heller ingen politisk uppfattning jag ger utspel för. Tvärtom anser jag att åtminstone killen blivit sorgligt nedskriven på mycket märkliga grunder, när man blandat samman person med sak.

En personlig omröstning om vilket par jag helst skulle slippa se utföra en sextionia ledde fram till:

Göran o Anitra.


Tidigare inlägg
RSS 2.0