Fula fula fula Fredrik.
Vore det inte för det absurda o enormt hemska i den debatterade situationen, skulle diskussionen vara riktigt kul att följa. Det kan den givetvis aldrig bli.
Dagens namnsdagsbarn är Fredrik. Lars Ohly har under en tid gått ut för att vara glad. Under debatten om Gaza använder Filippas knähund det emot Lars o anmärker att han ser arg ut, trots att han sedan en tid i jakt på en härligare image jobbar på att vara glad offentligt.
Vill Fredrik att Lars ska le stort när Gazafrågan diskutteras? Oavsett vilken sida man väljer i själva konflikten, så känns Fredriks inställning...annorlunda.
Fulast på länge, Fredrik. Mig oroar det mycket o jag hoppas att detta har uppmärksammats av många människor.
Jag nynnar Barry McGuire igen o önskar att det bara var för att det är en j-gt bra sång.
Lite om hon med hatten
Idag är det Erland.
Mina tankar går till Josephsson, skådespelaren. En av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna är Varats olidliga lätthet. Tack för den Erland!
Lyckopillret Kleerup heter också Erland i andranamn (min son påstår att det heter mellannamn, men han är bara fem år gammal, så jag lyssnar inte på honom). Jag har inga kommentarer om Kleerup. Faktiskt ingenting att skriva om honom. Det beror mest på mig o inte på honom. Jag är lite grinig sedan han o jag kom överens om att kissa i kors den där kvällen i Köpenhamn. Han kissade ner både mina byxor o mina skor. Det var inte lätt att ta sig igenom tullen den dagen. Voff voff, är mitt sista minne av Kleerup. Mitt näst sista är att han hade ögon som lyste i mörkret o att hans armar pekade åt olika håll. Men det är bara att le stort o gå vidare i livet, det har sankte Kleerup lärt!
Grattis alla namnsdagsbarn.
Mannen utan namnsdag
"Hilfe!Hilfe!" hördes nedifrån stranden.
En medelålders spanjor kliade sig förvirrat på magen och bakom örat och glodde ut över pöbeln "Me no gusto turisimo". Två flickor fnissade förtjust och drack med varsitt sugrör ur en coca colaburk. "Isn´t he...", resten dränktes av det alltjämt ljudande skriet "Hilfe! Hilfe!"
Den överviktiga kvinnan under parasollet avslutade tanken med en suktande blick ,"lööövly" innan hon svepte sin sjunde piňa colada. Efter den tionde skulle hon gå fram och prata med honom, först då skulle hon våga...hon hade blivit avvisad förr, men så här långt hemifrån skulle pinsamheten åtminstone kännas mindre besvärande.
"Hilfe" hördes det igen, fast svagare nu. Folket på stranden gav intryck av att bryta upp inför kvällen. Den sista strandraggaren spanade nervöst efter någonting att göra en kväll utav. Skulle han få gå ensam hem? Nåväl kvällen var ung och natten var lång...darliing - let us haff un loooong last nigh-ht, yes?
"Hilfe! Hilfe!" - endast flämtningar nu när bartendern torkar de sista glasen inför den stundande festen på bodegan. "Another year, maybe next, I have the own restaurant, maybe"viskar han menande till den ensamme svensken som redan hänger framför en iskall whisky. Servitrisen rättar till dukarna och ställer ut askkoppar och vaser med mångfärgade blomsterarrangemang.
Plötsligt rör sig någonting längs den öde stranden. En mås ger till ett förnärmat skri innan den med några uttråkade vingslag lyfter upp mot den azurblå himlen. En röst hörs; på albanska givetvis, men det råder inget tvivel om att den säger "var inte orolig" eller någonting liknande.
Trots att vi vet att stranden var så gott som tom så är det bevisat av en professor i Genève att om alla som sade sig ha varit där verkligen hade varit där så hade det stått fyra människor per kvadratmeter strand. Hur som helst så säger vittnen som i vanliga fall bedöms som trovärdiga att mannen verkade lyfta från marken...någon har verkligen uttalat tanken att han flög genom luften (hade han vingar - nej, men gloria, kanske), någon annan att havet delade sig liksom den där dagen för många år sedan och att han lugnt gick raka vägen till flickan och ledde hanne tryggt i sina föräldrars famn.
Alla är dock överens om den änglakör som sjöng natten lång, och som ordagrant nedtecknades av stadens historieberättare:
And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you'll finally see the truth
That a hero lies in you